Hallelujah

Maby there is a god above?

Idag när jag gick från mormor efter en välsmakande middag så kände jag kylan, jag kände smärtan. Tankarna var så spridda, överallt och ingenstans, jag tänkte inte ens på att jag gick mitt i mörkret, i skogen i min ensamhet med endast alla mina varma kläder och Ipoden i högsta hugg. Jag gick och tänkte på allt, och ingenting, allt bara snurrade i min lilla skalle, det var en välbehövlig promenad minst sagt. Det var skönt att rensa tankarna lite även fast näsan var så kall att den skulle kunnat gå av om nån rörde vid den. Jag gick förbi några barn som åkte pulka ner för en liten backe, då tänkte jag att faan vad bra dom har det, och dom inser det inte ens. Om jag bara kunde bli liten igen? om jag bara kunde få vara liten då jag inte visste vad riktig smärta var, då jag inte visste hur det kändes att förlora någon som betyder så mycket i ens liv. När jag kom till den längsta uppförsbacken på hela vägen så kommer Kate Voegler - Hallelujah på min ipod, jag ville bara slita den ur öronen och kasta den åt helvete. Men samtidigt inte, fan det är nog den vackraste låten som finns, och när hon sjunger den. Jag tänkte på dig Isak, alla minnen, ditt skratt ekade i mitt huvud, tårarna var så nära, men sen insåg jag att fan dom kommer frysa fast på mina kinder. Jag tittade på snön, jag kände hur jag bara ville ta upp all snö och förinta den, stjärnorna lyste så klart, och klockan var bara kvart i sex. Ni har iallafall varandra du och Sofia, ni är på ett bättre ställe, jag hoppas bara att vi ses en dag. Vi lever på hoppet här nere.

aangiiee ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0